Hallen på Höjden – dynastiers residens och domän
Några kilometer söder om Lund i Skåne ligger en av de fyndrikaste och intressantaste arkeologiska bosättningarna i Norden. På en plats lika stor som Gamla Stan i Stockholm eller Lunds medeltida stadskärna fanns det ett jordagods i Uppåkra under järnåldern, från ca 100 f. Kr. till 1000-talet e. Kr. Där härskade mäktiga ätter omgivna av sina krigare, bönder och hantverkare. Storleken på bosättningen är imponerande och den behöver därför undersökas i delar. I blickfånget för vår forskningsinsats står den över fyrtio meter långa hallbyggnad som utgjort huvudsäte för uppåkragodset. Här höll man hov och bjöd in till samråd.
Hallbyggnaden är med sin placering en viktig del av domänens centrala liv under järnåldern, fram till mitten av 900-talet. En dokumentation av det rumsliga utnyttjandet av byggnaden, analys av vardagliga och exotiska ting, benrester från djurhållning och makrofossila lämningar från odling ger en unik möjlighet att studera järnålderssamhället över en lång tidshorisont. Hallen är en tydlig del av den världsbild som under järnåldern samlade residens och kult i en dubbelsidig enhet. Huset är med sin längd ett av de större inom ytan. Där ligger också kulthuset och flera brända hus som stått mellan hallen och detta. Inom denna satsning är osteologiska och paleoekologiska metoder mycket viktiga. De ger information om Uppåkras regionala kontaktytor och näringsfång.
Det vindomsusade residenset på höjden ingick i en stor jordbruksdomän, som hyste krigare, hantverkare, trälar och gäster. Från ca 200 e. Kr. samordnade man de religiösa ritualerna i ett kulthus. Arkitektonisk inspiration hämtade man från romarrikets tempel, samtidigt som man tog intryck av deras människoliknande gudar och militära organisering. Tillsammans med det intilliggande unika kulthuset utgjorde hallen ett fysiskt och mentalt centrum för det omfattande jordagodset, med kontroll över resurser och världsbild. Dyrkan av gudar och deras ättlingar gav Uppåkra en särskild position i Skåne.
