Februari 2025
Under vintern arbetar vi inom projektet med årets fynd och dokumentation. För oss arkeologer är bilder, kartor och fotografier mycket viktiga för att vi ska kunna tolka det vi finner. Redan tidigt inom arkeologin var man duktiga tecknare och fotografer. Överblickar kunde man få med fototorn där en kamera skickades upp högt i en ställning så att bilderna kunde tas. Vid stadsgrävningar kunde man få översikter från tak och fönster i den omgivande bebyggelsen. Idag har vi tillgång till drönare och digitala inmätningstekniker som underlättar arbetet oerhört mycket.
Ett exempel är analysen av de många lager och sammanhang som är basen för all arkeologi. Genom dokumentationen får vi grepp om dateringar och lagrens förhållande till varandra och andra viktiga fynd. Stolphål och stensatta ytor, bärande detaljer i hallens väggar träder fram ur virrvarret av inmätta lager.
På bilderna ser ni resultaten av de många timmarnas grävande, dokumenterande, inmätningar och jobbet med att få ordning på alla detaljer. Till en början ser allt ut som en tallrik spagetti som väntar på att rullas upp på gaffeln (bild 1). Ur detta ordnade kaos går det att få fram betydelsefulla detaljer som ska tolkas som en enhet.
Något som kommit fram i vårt projekt är väggarnas konstruktioner. I de långa vägglinjerna har vi kunnat visa bärande delar som mindre stolpar på kort avstånd från varandra (bild 2). Vi kan följa förändringarna i den stora mängden rännor där stolparna stått. Mellan de upprätt stående stolparna har järnålderns husbyggare satt in plankor eller flätverk för skydd mot väder och vind.
Hallen bars upp av mäktiga stolpar som vi idag bara kan uppfatta genom de stora hål som de lämnat kvar (bild 3). Vi har funnit spår efter fler förändringar och ombyggnader av de takbärande elementen än vid tidigare undersökningar. Som synes verkar den östra delen av hallen omsatt fler gånger än i väster. Det är något vi undersöker orsakerna till.
Genom sammanställningen av väggarnas mindre stolpar, takbärande jättestolpar och stenar framträder sakta hallens arkitektur (bild 4). Vi kan se ingångsstenar där man torrskodd kunde gå in i hallen, indelningar av rum inom hallen och ett gavelrum längst i öster.
För att få ihop all dokumentation arbetar arkeologerna hårt med tolkningarna när de gräver inne i tältet. Stratigrafin, ordningsföljden på lagren, ger oss placering i tid och rum. Allt sätts samman av vår digitala arkeolog Julius Lundin, som tålmodigt reder ut spagettin för oss. Han har ställt samman de digitala bilderna som presenteras här. Hela den gemensamma insatsen mynnar ut i en tolkning av hur hallen byggts och brukats under järnåldern.
Gustaf Trotzig har skrivit intressant om de tidiga arkeologernas vedermödor när de skulle dokumentera i boken: ”Arkeologins fotografier. Några milstolpar” från 2018. Boken är utgiven av Kungliga Vitterhetsakademien i den Antikvariska Serien nr 56.
