Nu börjar spännande föremål dyka upp i kulturjorden. Skärvor efter dryckesbägare har hittats förut i hallen, och nu ansluter fler nya. Glasbägarna ingick i både ceremoniellt drickande och vid njutningsfyllda fester.
Pärlorna i vackert blått och en med flera färgade ränder har prytt halsarna i Uppåkra. Fredriks blå fynd kan vara importerat, medan Elins randiga skönhet kan vara lokalt producerad. En liknande pärla som också är "randig" har hittats i Bodarp i Skåne, vilket Julius upptäckte när han sökte efter paralleller. Järnåldern var färgrik med intressanta smycken av många slag.
Kvarnstenar har använts sedan bondestenåldern (neolitikum) ca 3950 f. Kr. De var enkla skålformade stenar liggande på marken på vilken man "gned" en annan rund sten. Det var säkert ett tungt och långsamt arbete. Under 200-talet e. Kr. under romersk järnålder började bönderna använda roterande kvarnar. De bestod av en underliggare och en överliggare som drogs runt. Plötsligt kunde man mala mängder med mjöl! Samtidigt kom de första bröden på borden. Forskare tror att detta hänger ihop med romarrikets organiserade krig. Soldaterna bar med sig de tunga kvarnarna mellan fältslagen eftersom vardagen krävde bröd på bordet. Kanske var det genom kontakterna med dem som roterande kvarnar började snurra i Uppåkras hushåll?