Vad är en dynasti?
Dynastier kopplas ofta till kungahus, men kan också uppfattas som familjer med viljan att ha kontinuitet i maktutövandet. Släkten samlar rikedomar och viktiga kontakter utifrån individernas förmåga till maktutövning. Därför är det eftersträvansvärt att få till arvtagare ur samma släkt. Kopplingen mellan hall och dynasti finner vi i begreppet ”hus”, som förutom en byggnad också anknyter till en fast plats för släktens maktutövande. I Uppåkra var troligen dynastierna kortlivade om vi ser till kända historiska exempel. Några kända mytiska dynastier är Sköldungaätten från Själland och Skilfingarna i Uppsala. Tråkigt nog vet vi inte vad dynastierna i Uppåkra kallades förrän i det absoluta slutskedet. Då vann Harald Blåtand ur Jellingätten från Jylland hela Danmark.
Krigare, hövding, kung?
Vad kallades härskarna som bodde i Uppåkra? Ett snabbt svar är att namnen varierade över tid och berodde på skiftande funktioner i krig och fred. Vi bör dessutom tänka på att bakom individen med detta namn stod en hel släkt med viljestarka kvinnor, krigare och underlydande. Särskilt viktiga kvinnor som var ingifta i släkten, húsfreyjur, påverkade nätverken och ekonomin. I Uppåkra bör mycket mäktiga släkter försökt bygga upp dynastier.
Om vi ser till järnålderns egna begrepp fanns kindins eller thjudans med betydelsen härskare över folk och stam. Namnet dróttin innebar en ledare för ett krigarfölje. Alla tre användes parallellt till början av 500-talet, men dróttin blev allt vanligare i takt med att man rekryterade krigare utanför den egna stammen.
Under 500-talet tillkom härskartiteln konungr, med betydelsen ”av kunglig börd”. Det innebar att det kunde existera flera konungr samtidig! Dróttin kallades fortfarande krigarföljets ledare. Till dessa namn på härskare kan läggas erilar, senare kallad jarl. Denna roll var underordnad konungr, och kunde innebära ansvar för ett samlat krigarfölje för att skydda territoriet. Eftersom Uppåkras residens överlevde flera politiska skiften bör samtliga benämningar på härskarna där ha hörts vid festeldarna när man hyllade härskardynastin.
För den nyfikne finns mer att läsa i artikeln Rulership and Ruler’s Sites in 1st–10th-century Scandinavia av Dagfinn Skre (2020).
