Osteologi

Redan på 1930-talet utfördes de första osteologiska analyserna av både människo- och djurben från Uppåkra. En grav daterad till senromersk järnålder innehållande ett välbevarat skelett av en man påträffades vid grävningar inför ett gårdsbygge 1934 (Vifot 1936). Under Bror-Magnus Vifots överinseende och periodvisa deltagande i grävningarna samlades det även in en hel del djurben som analyserades av Herved Berlin (1936). Dessutom påträffades ett större antal avsågade hornspetsar av kronhjort och älg samt några benföremål såsom kammar och bennålar. Resultatet av analysen består endast av en förteckning över benfynden i form av art, benslag och antal fragment. Sedan de moderna utgrävningarna kom igång i mitten av 1990-talet i samband med projektet ”Samhällsstrukturen i Sydsverige under Järnålder” och seminariegrävningar har ca 2 ton ben samlats in. Lite drygt en tredjedel har genom åren analyserats i detalj av olika forskare och studenter och det övriga materialet har i samband med ”Nyckeln till Uppåkra-projektet” endast analyserats övergripande som en forskarförberedande bas att utgå ifrån inför nya projekt.

Litteratur

  • Magnell, O. Boethius, A. & Thilderqvist, J. 2013. Fest i Uppåkra. En studie av konsumtion och djurhållning baserad på djurben från ceremonihus och vapendeposition. Hårdh, B & Larsson, L (Red.). Folk, fä och fynd. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8º, NO 64. Uppåkra Studier 12. Värnamo. 85-132.
  • Price, Douglas T. 2013. Human mobility at Uppåkra. A Preliminary Report on Isotopic Proveniencing. Hårdh, B & Larsson, L (Red.). Folk, fä och fynd. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8º, NO 64. Uppåkra Studier 12. Värnamo. 163-175.
  • Thilderqvist, J. 2013. Ritual bones or common waste? A study of bone deposits in Northern Europe. Groningen Institute of Archaeology, University of Groningen. Opublicerad Ph.D. Thesis.
  • Magnell, O. 2011. Sacred Cows or Old Beasts? A taphonomic approach to studying ritual killing with an example from Iron Age Uppåkra, Sweden. Pluskowski, A. (Red.). The ritual killing and burial of animals: European perspectives. Oxford. 192-204.
  • Rosengren, E. 2007. Ett ögonblick I förhistorien. Reflektioner kring en koncentration av ben från Uppåkra. Benbiten 2007:1. 23-28.
  • Nilsson, L. 2003. Animal husbandry in Iron Age Uppåkra. Larsson, L& Hårdh, B (eds.): Centrality-regionality. The Social Structure of Southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8º. Nº40. Stockholm. 81-99.
  • Cardell, A. 2001. Tafonomi, sill, sållning och slump. Larsson, L (Red.) Uppåkra. Centrum I analys och rapport. Uppåkra studier 4. Stockholm. 97-112.
  • Lindell, M. 2001. Kammakeri från äldre järnåldern på Uppåkraboplatsen. Hårdh, B. (Red.) Uppåkra. Centrum och sammanhang. Uppåkrastudier 3. Stockholm. 157-168.
  • Nilsson, L. 2001. Benmaterialet från Uppåkra 98:2 – preliminära resultat. Larsson, L(Red.) Uppåkra. Centrum I analys och rapport. Uppåkra studier 4. Stockholm. 87-96.
Skallbas
Skallbas påträffad in situ i kulturlagret (L27741) väster om ceremonihuset.

Offrade människoben eller förstörda gravar?

Det förekommer ett relativt stort antal människoben i både vapendepositionen och i kulturlagret (L27741) vid ceremonihuset. Bland vapen och djurben i vapendepositionen påträffades totalt sex fragment av människa från minst två vuxna individer och i ett begränsat område väster om ceremonihuset ytterligare 29 ben från minst tre individer. I det senare fallet är olika anatomiska regioner representerade, men främst från kraniet. Samtliga ben är från vuxna individer, unga och äldre. Morfologiska karaktärer på kraniet visar att det finns män representerade, men det kan inte uteslutas att ben från kvinnor döljer sig bland övriga ben. Ett pannbensfragment har en läkt skada efter ett trauma, troligen orsakad av ett hugg med ett vapen.

Sidansvarig: mats.roslundark.luse | 2022-07-15